Mitt race och några sista minuten tips!

 

Då var det dags för sensommarens stora händelse Ö till Ö

 

Som jag tidigare pratat om så är det verkligen med blandade känslor man ger sig in i en sådan här tävling, den är så underbar och fin men ändå så sjukt jobbig och brutal mot både kropp och hjärna.

 

65 km löpning längs med obebodda öar, slingriga stigar, mysiga grusvägar och ett hatiskt parti med asfalt. Detta varvas med 22(?) simsträckor på totalt 10 km med helt varierande stökighet, medan vissa 100-meters sim är i mysiga vikar med en liten segelbåt guppande så erbjuder vissa ”hav” till simsträckor både kraftig ström, iskallt vatten och vågor som gör att man tappar bort sin partner i vågdalarna.

 

Men det finns en simning som jag älskar vilket väder det än är och hur trött jag än är och det är den lilla korta innan Utö, man kommer liksom över den sista kobben i pärlbandet med öar som avslutar tävlingen för att se en underbar liten publik som står på Utö för att välkomna dig och din partner. Känslan när man kravlar sig i land på Utö-sidan och inser att man inte behöver simma mer och att det bara är 4 km kvar till mål den känslan är värd allt man  gått igenom över dagen, allt slit och allt jobb man lagt ner det senaste året. Det är lite så som att Fredagsmorgnar är nästan trevligare än fredagseftermiddagar man har liksom så lite kvar att det man gör blir kul, att springa de där 4 km kan vara hemsk men man vill ändå ”suga på karamellen” lite till, när det är slut så är ju allt liksom borta.

 

 IMG_5491.JPGIMG_3755

Antti och jag har startnummer 4 och heter Bquik Redovisning, för er som inte känner Antti eller vet vem han är kan jag berätta att han är så sjukt cool, han är duktig triatlet med typ 14 Ironman-race gjorda, han har ett personbästa på IM-distansen på 8:48 och va i år 7:e bästa svensk i Ironman Kalmar, han vann Ö till Ö för 3 år sedan och har kört 5 ggr innan….. just det han är 49 år gammal också, fatta vad coolt det är!!

 

Vi teamade ihop förra året och redan då såg jag det som ett merit att ens bli tillfrågad, vi slutade på en så hemsk 4:e plats att jag knappt vill prata om det. Vi tappade massor av tid de första 2 timmarna för att sedan gå ungefär lika hårt snabbt som tätlagen, detta resulterade i att vi ”förlorade” mot lag 1-3 med lika mkt som vi låg efter redan efter 2 timmar, detta gjorde ju att vi inte fick någon tätkänning utan sprang och oroade oss för att bli fångade av 5:an i stället, vilket var helt obefogat då vi var 1,5 min efter 3:orna men 20 min före 5:orna.

 

2013-09-02 11.43.53

Att jag längtat efter revansch i ett år är nog en underdrift, även om jag inte pratat om ötillö hela året utan fokat på triathlon så har det funnits där hela tiden.

 

Jag vill upp på pallen i år, det är bara så, jag delar mer än gärna de tre platserna på pallen med andra grymma idrottare men jag vill stå där!!

 

Jag menar det är inget snack om att det finns hårda lag som mer än gärna komma före en ”gubbe” och en glidar-triathlet, men vi kommer göra vårt bästa för att hålla emot :)

 

Några sista tips?!

-Ha kul!

-Strunta i om du inte kan sova i natt, det spelar ingen roll.

-Ta hjälp av varandra under dagen, ni som lag är sjukt starka.

-Bryt inte om det blir jobbigt men bryt om ni kan skada er.

-Oroa er inte, det kommer gå bra.

Viktigast av allt: Kom till målet, ät och drick med mig och alla andra. Det är ett perfekt tillfälle att skryta om era bedrifter, det kommer vara sååå värt hela vintern när ni tänker tillbaka på säsongen :)

 

/Marcus

 

Foton: Nadja Odenhage, Jakob Edholm och från eget arkiv

 

Leave a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *