Monthly Archives: September 2014

Första cyklelpasset på Hawaii :)

Så trevligt att vara tebax, allt är detsamma typ, det är liksom som att alla står på tå 2 veckor före IronMan och en vecka efter sedan lugnar allt ner sig resterande veckor om året.

Jag tjatade om det mycket förra året men gör det gärna igen så ni som inte läste om mig förra året får höra också. Just det här med att hitta en vardag och trygghet där man är och ska träna tror jag är väldigt viktigt, iallfall för mig, och här på Big Island så känner jag det. Jag vet vart jag ska träna, äta och fika.
Att IM Hawaii går här i Kona gör det också lätt att träna då alla känner till sporten triathlon.

Jag kör en liten mjukstart nu i två veckor eftersom jag inte tränat ordentligt på typ 4 veckor… rullade 2,5 timmar på Queens K i dag, och kutade 1o km i går,  ganska så tungt men känns ändå som om det ska kunna bli bra framåt Jul :)

Från och med Tisdag är det heltidsträning som gäller :)

DCIM100GOPRO

Börjar droppa in en del triathleter nu, mkt proffs så klart men även endel Agegroupers, mest lite äldre, typ det som har råd att hänga här några veckor hotellen är ju inte precis billiga.

Jag bor precis som förra året i ett hus hos Karen, en Nya Zeeländska som jobbar på Lava Java, det är så sjukt bra, jag kommer få bo en vecka på soffan i vardagsrummet då en annan vän kommer, hon ursäktade sig för det och jag förklarade snällt att jag är överlycklig om jag har tak över huvudet, garaget skulle funka perfekt, jag gillar inte riktigt vad det såg ut som hon tänkte då men än så länge har jag mitt rum kvar ändå :)

Jag har ju kök, uteplats, wiffi, moppe som att bo hemma, alltså i ett hem där man bor alltid.  Jag stökar ner och lagar mat, frukt och grönsaks-marknaden här är helt underbar,  jag tar en pappåse och fyller med färska papayor, bananer och ananaser sedan plockar jag på mig massa paprika, lökar och tomater betalar typ 15 dollars och sedan tar jag moppen hem…kan inte bli roligare att handa :)

 

/Marcus

 

 

 

LA och Venice Beach

Förra året när jag åkte till Kona så flög jag direkt, eller massa mellanlandningar men ändå i ett svep det tog typ 24 timmar via London och Los Angeles var helt förstörd i flera dagar efter det trots mitt mat & sov- schema. Så i år tänkte jag att det skulle vara lite trevligare om jag stannade i LA ett par dagar. Så jag flög direkt med Norwegian från Arlanda till LA där jag sedan stannade i ett par dagar, mitt ända utflyktsmål var att jag ville se Venice Beach och allt man sett på TV sedan man var barn.

DCIM100GOPRO

DCIM100GOPRO

DCIM100GOPRO

Givetvis åker jag bussar och tåg när jag åker runt utomlands, man kommer ju liksom mkt närmare folk och hur Los Angeles faktiskt är än om man sitter i en taxi. 3 byten från där jag bodde och det kostade 3:50 dollars.

Flög ner till Kona på fresdagskvällen, en flight som typ borde gå snabbt men det är typ som till Canarias 5,5 timmar, sjukt segt.

Men såååå bra att komma fram, värdens bästa Karen mötte mig på flygplatsen det kändes verkligen som att komma hem :)

 

 

 

 

3 månader USA alltså!

Jag har haft det i tankarna hela sommaren, att jag drar när det börjar regna…. planerade ganska bra med datumet då jag bokade en flight för 2 veckor sedan. Vädret i dag var ju knappast mysigt (om man vill vara ute och träna dvs)

Förra året var jag ju på Hawaii och i Kona i samband med VM i Ironman, den gick i Oktober förra året, på min födelsedag minns kanske ni som följde min blogg redan då. Då var jag där i 5 veckor, det var hur underbart som helst….och man kan ju säga att den resan ändrade en del i mitt liv, ni som känner mig vet ju att jag numera typ är bostadslös (eget val) och att jag har bott på landet och hos massa grymma vänner under denna sommar…. så JA jag har självklart haft det i bakhuvudet att återvända till Hawaii i år.

Men i år är det inget VM för mig, valde ju i våras att tävla som proffs på IM-cirkusen av massa anledningar, läs om det i tidigare inlägg. Om det gått bra eller inte kan man ju diskutera…. men om man tävlar som proffs är det aningen svårare om man säger så, jag är inte så bra än att jag kan det.

Så i år ska jag träna, surfa och fika massa…. och lyfta mig ett par steg i alla disciplinerna :)

Jag tänker 3 månader ungefär, sedan måste man ju lämna landet så jag tänker Australien över jul och nyår :)

Nu börjar hösten :)

Mitt liv som Triathlonproffs tar mig nu till värmen…. eller så här jag bokade själv en resa hit för att träna och slippa kylan… men hursomhelst så kommer jag att vara i värmen. Planen är att träna 3 månader på Hawaii under hösten……. ska bli sjukt nice!

Kommer blogga massa, filma massa, träna massa, fika massa och surfa massa…. det är nu vi börjar hösten, häng med :)

Äntligen Pallplats :)

Att komma på pallen på Ö till Ö har varit ett mål ända sedan förra årets snöpliga 4:e plats och att jag och Antti fick stå där med Björn, Paul, Lelle och Daniel var helt underbart.

Dagen i sig var underbar, förutsättningarna var näst intill perfekta, nästan vindstilla, varmt vatten dvs ca 14 grader, solen sken och alla var glada.

Men det höll på att gå mycket, mycket sämre, kvällen innan loppet så var min partner Antti inte alls redo för race, magen var inte alls som den skulle, detta blev ju ett jättebra samtalsämne och bra rykte hela dagen men det kändes riktigt mörkt där ett par timmar, men Antti är hård vi stod på startlinjen taggade att vinna som vi sagt…… eller inte jag, 2 min till start så var det dags för toa-besök för mig inte att jag var dålig eller så men det var dags. Startfältet och inte minst Antti frågar runt var jag är, någon hade sett mig gå in på toaletten, Antti panikhetsar mig fram till startlinjen och med typ 10 sekunder så får jag på mig prylarna, jag tycker det var gott om tid men det tyckte tydligen inte Antti.

2014-09-01 05.55.31
Jag besparar er en total genomgång av loppet men den korta storyn var att vi siktade på vinst, pall var krav, efter den första simningen och de första öarna var vi med mycket bättre än förra året. När vi mötte topp-lagen på väg ner till vändpunkten och energistationen på Nämdö tänkte vi att det kan gå, men vid nästa tidkontroll hade grabbarna lagt in en växel till, vi passerade som planerat Team Enervit men luckan till Milebreaker och Head växte. Den nya planen blev att släppa tanken om vinst och hoppas på att de två lagen skulle köra slut på varandra i kamp om vinst och på så sätt ändå ta en skalp genom att komma om ett av lagen. Detta hände dock för sent, vi hann inte i kapp.

Men jag tycker vi gjorde ett bra lopp, vi höll fart och humör uppe och Antti levererar som vanligt ett stabilt lopp. Han har grymt tävlingssinne. När jag vill sänka farten, inte för att jag inte orkar fysiskt, men mentalt så kör han bara på. Detta gjorde att vi höll oss i rörelse hela tiden och sprang där det gick hela dagen.

Varför vann vi inte då??

Två avgörande saker:

-De två andra lagen var bättre tränade än oss, snabbare, hårdare och mer sugna.

-De två andra lagen har satsat på att vinna Ö till Ö, inte sysslat med triathlon som jag och Antti gjort, cykling tar tid och mkt löp görs på väg i stället för i terräng.

Sedan kan jag tycka att vi inte alls var så snabba i nedgångarna till simningen som jag predikat om hur viktigt det är. Jag kom ner till vattnet mer än en gång ofärdig att kasta mig i vattnet.

2014-09-01 08.53.572014-09-01 08.54.29

Men asså Antti, vilken grym lirare, stabil hela dagen igenom. Jag drog honom lite på simmet, han drog mig på löpet. Han har till skillnad från mig ett grymt tävlingshuvud, jag vill helst sätta mig ner och vila men han vill mata på hela tiden…. kan ju vara därför vi kom på pallen :)

2014-09-01 08.54.53

Den sista simningen var exakt lika underbar som jag minns den, man blir helt lycklig när man kommer över den lilla simningen, att veta att vi gör det på pallplats var dock ännu bättre!

Målgången vid Utö Värdshus var grym, man hör publiken skrika och hurra och det sista metrarna är sååå underbara.

2014-09-01 14.37.252014-09-01 14.39.23

Ö till Ö är en sådan underbar tävling, man har kul nästan hela tiden, från att man kliver på båten i Stockholm tills man åter sätter foten på land utanför Grand Hotell, det är lite som klassresorna i småskolan eller lite som när man åkte på kollo. Alla känner alla och det blir lite tomt när man inser att det är slut för i år.

Grymt bra arrangerat och allt känns inkört nu, ser redan fram mot 10-års jubileet :)

/Marcus

Foton: Nadja Odenhage, Jakob Edholm och Mary Petrini