Okej i morgon är det dags för årets första långdistanstriathlon, distansen är ju Ironman distans men det är en Challenge, knepigt det där med det är lite som med boxning med massa olika bälten.

Distanserna är i allfall 3860 meter simning, 180 km cykel och 42 km löpning.

Tävlingen här i Wanaka är riktigt fin, simmet är i Lake Wanaka den brukar vara iskall men i år så är den 18 grader. Det är en 2 varvsbana som borde kunna vara snabb då det är småbojar längst med hela banan. Men som det varit de senaste dagarna så kommer den ändå vara lite seg då det blåst ordentligt på mornarna. Tror dock att det gynnar mig mer, då de riktigt duktiga simmarna har så bra teknik som möjligtvis försämras av vågorna medan jag som knappast har någon teknik mest går på styrka, så det kanske blir mindre tid emellan toppen och mig, men det är dock bara spekulationer.

Simstarten i morse, kan alltså vara ganska choppigt.

Efter 3860 meter simning ska vi över en liten bro :)

Cyklingen då, sjukt fin bana, två varv och man varvar i stan. Det börjar faktiskt med ett ben där man bara åker ut och vänder, det är kul för då ser man hur många som ligger före och hur långt efter man är och på samma sätt ser man de som jagar, hur hungriga de är att komma i kapp.

Kör med min gamla kinaram och med zipp-808 hjul (ej på bilden) låter alla timmar cykel göra sitt istället.

Det jobbiga med denna bana är asfalten, den är riktigt grov så det kommer gå långsamt fast man trycker många watt. Det är inga berg att tala om men den böljar ganska mycket hela tiden så man kommer inte komma in i någon rytm utan det blir till att vara följsam på banan hela tiden.

Lake Wanaka, utsikten från det första benet av cyklingen.

Löpet sedan då, sjukt fint, 75% grus och på varje varv av två så springer man ca 6 km längst en trail exakt intill forsen. Om jag är pigg, om jag skött mig på cykeln så så kommer det bli en fröjd, älskar ju terräng men mot slutet typ efter 30-35 kommer det ju så klart vara tungt ändå. Men ser verkligen fram emot löpet.

Helt plötsligt ska man springa på en strand :)

17 herrproffs som startar med en ganska bra topp, hoppas att de kör slut på varandra och droppar av så att jag som gör min grej kommer och plockar folk mot slutet och kommer in topp-10 det vore kul. Men jag vill nog sikta högre och säga att topp-5 är målet.

Efter 1 km löpning på asfalt i byn kommer man till detta

Den här ca 6 km långa stigen kommer två gånger, kommer älska det

Allt kan hända när det är långt, speciellt på en sådan här bana.

Följ mig på http://www.challenge-wanaka.com/home-live jag har startnummer 11

/Marcus

Äntligen framme i Wanaka

Vi startarde i Söndags morse från Cambridge och körde via Taupo ner till Wellington. 50 mil ungefär, vad som är lite sjukt med NZ är att man får typ köra 100 förbi en skola men på den rakaste vägen i världen får man också bara köra 100, alla kör hundra hela tiden fast det inte riktigt klarar av det eller att det är så lämpligt.

Båten var så klart lite sen, men då kan man posera :)

Vägarna är sjukt fina och så länge man har tid så är det ju soft att ta det lugnt (lite motsägelsefullt mer om de senare)

Söndagkväll så tog vi färjan från Wellington efter burgare i huvudstan, 3 timmar med en gammal båt från 80-talet, lite som Gotlandslinjen, man parkerar bilen sedan springer man upp för att ta sittplatser i bistron

Utsikt över färjeinfarten

Natten spenderades på ett av de sunkigaste guesthousen jag bott på och tro mig mina år som backpacker i Asien så har jag betat av en del sunk. Men det var en säng, wiffi och en dusch så det fick duga.

Supersmurfigt rum med egen ved

På morgonen rullade jag 2 timmar längst med halvöarna som sträcker sig mot nordön, sjukt fint. Kändes lite segt efter första vilodagen på 3 veckor med hård träning. Men det kändes ändå bra att rulla innan vi drog vidare till Christchurch.

Riktigt turisthäng i Christchurch

45 mil längst med kusten, det bästa med att köra bil genom NZ är ju att man kan stanna när man vill, frukost på stranden, leka med sälar och dricka massa kaffe i konstiga byar.

Badstopp i en flod

Sjukt jobbigt att jag absolut skulle köra litelite för snabbt i dag bara, mötte en polis som tydligen lasrade mig och vände och tog mig…. aja hade det lite på känn men nu har jag fått min första fortkörningsbot i allfall

Skärmdump från filmen vi tog när jag fick böter

Väl i Wanaka testade jag sjön där racet på söndag ska gå, varmt och skönt och sjukt bra sikt.

Kommer bli bra det här

/Marcus

Vad har hänt? tröttnade jag helt efter Auckland?

Nja, det blev en vecka vila och bara vara innan jag tog mig samman och drog i gång träningen igen, rullade igång med en lugn vecka innan det verkligen kom igång på riktigt!

Och nu har jag lagt 2 riktigt tunga veckor bakom mig med slut i Söndags och har redan börjat släppa upp lite denna vecka och sedan nästa vecka blir det massa vila…. varför?

Jo för jag ska tävla igen

Söndagen den 22:a Februari, nästa söndag för mig så tävlar jag på ”min” distans, Ironman, i Challenge Wanaka på Syd ön.

Ska bli sjukt kul, jag och Ludde gör en road trip och kör ner från Cambridge redan nu i helgen. Vi kör ner till Wellington och tar färjan över för att sedan stegvis ta oss upp i bergen  mot Wanaka. Det ärlåååångt men det kommer var aet så sjukt bra och trevligt sätt att se ön på

Lovar en ingående genomgång av tävlingen och banan i början på nästa vecka, men hur som helst känns det riktigt bra, har gjort all den träningen jag tänkt mig och jag vet att jag är redo för att utmana några andra proffs i allfall.

I helgen fortsatte jag att utforska Nord ön, jag åkte till Rotorua för att hjälpa till att paca en löpare på Tarawera Ultramarathon en löptävling över 60, 85 eller kungaklassen 100 km.
Min kille en Amerikan och är något av en ikon inom ultror, Michel Wardian. Han kutade 50 lopp förra året och var på pallen i 40 av dem, har PB på Maran på 2:19 och lägger ledigt maror på 2:30 anyday…. De fick ta hjälp av pacers efter 60 km så jag kände att jag borde kunna hjälpa till när jag trots allt var fräsch.

Passade på att langa lite till dem innan jag bytte om till löparkläder också.

Va perfekt med min träningsplan också, ett långpass i underbara fin terräng och med vätskekontroller efter vägen.

Mike kom 5:a vilket han verkade nöjd med, jag var nöjd för mitt långpass och helgen toppades med sim i en fin sjö innan jag körde hem till Cambridge.

/Marcus