Monthly Archives: May 2015

Recap av de senaste 8 månaderna!

Har du missat att jag varit iväg i 8 månader helt så kommer här en recap på vad jag gjort….

Ni som följt mig, främst då på Instagram, då rapporterna här kommit lite då som då, har sett att jag tagit mig runt hela jorden ett varv i min jakt på sommaren men här kommer det igen!

Efter 3:e platsen på ÖtillÖ förra året så tog jag så gott som helvila hela September och den 24:e så åkte jag över till Los Angeles, planen fanns länge att jag skulle bo och träna i San Diego, har liksom fått för mig att jag skulle gilla det. Men flera anledningar gjorde att jag valde att åka ner till Kona istället, först så har jag världens bästa boende där och så är det ju så himla kul att hänga på Hawaii över Ironman-VM där i Oktober.

DCIM100GOPRO

Så här kollade jag på VM :)

IMG_5735

LA och Venice beach i början av resan

DCIM100GOPRO

Softade runt som en sann turist

Så den sista september så landade jag på Big Island igen, kändes som om jag just åkt därifrån, så hemma känner jag mig i Kona. Träningen kunde börjas direkt eftersom jag visste alla vägar och rutiner sedan förra året, men du vad jobbigt det var att komma igång. Att alla andra atleter man såg på vägarna cyklandes och springandes var i sitt livsform då de var där för  kommande VM så när jag skulle ut och cykla så blev jag totalt förnedrad av all som var ute på vägarna, men teg sig veckorna gick och jag kom in i riktigt bra rutiner med både träning och mat. Kände att jag la en riktigt bra bas där tycker jag. Fördelen när man bor hemma hos en local är ju den att man kommer in i samhället mycket lättare och man hittar de där annorlunda grejerna att göra istället för alla standard turistsaker, att bestiga de två vulkanerna och min första riktiga thanksgivingmiddag var ju några utav höjdpunkterna.

10717833_10152349045150009_133965459_n

Sim med storsköldpaddorna på Big Island

DCIM100GOPRO

Morgon paddling med Karen och Dave längs med Konas kust

DCIM100GOPRO

Kaffe vid kaffebåten 500 meter ut från simstarten

Sjuuuukt lång flygning med ett riktigt lågprisbolag från Honolulu till Sydney, ingen mat ingen film… tur att jag alltid har matlådor och filmer på datorn :)

Sedan några dagar innan jul så åkte jag vidare till Sydney, lite svårare med rutinerna där då det var jul och nyår men även för att jag bodde mitt i stan vilket gjorde det jobbigt att köra långpassen på cykel, det tog ca 1 timme att komma ut till antingen den södra eller norra nationalparkerna som var riktigt bra för cykling. Tempopassen däremot körde jag i en park, Centenial park, med ett varv på 4,5 km, det blev några varv på 2 timmar hård cykling men det funkade alldeles utmärkt. Parken är flitigt använd av cyklister och triathleter och det är inga problem att säkert kunna köra 35-40 km i timmen.

DCIM101GOPRO

Klassisk turism i Sydney

DCIM101GOPRO

Julgrillning i Sydney

Sedan bar det av till Nya Zeeland, beslutet om att åka till NZ togs på Hawaii då jag hörde om det lilla svenskgänget som skulle bo och träna där, efter löften om bra väder och grym träning så var det ett enkelt beslut, jag ville ju inte hem mitt i vintern och när man ändå är på andra sidan jorden så kan man ju lika gärna stanna där. På NZ gjorde jag mina första tävlingar så det var det första testet på om träningen gjort något, den första var en halvironman i Auckland och planen var att hålla rätt effekt och löpa bra, hade inga som helst mål med placeringar eller så och det gick riktigt bra tycker jag och det var det ju trots allt bara Januari. Nästa race hade jag högre förhoppningar på det var en en full Iromman distans och den gick nere på Sydön av NZ så det blev en trevlig 2 veckors roadtripp ner dit så förutom tävlingen som inte riktigt gick som jag planerat så var det verkligen en upplevelse att se de båda öarna.

IMG_4592

Vissa saker saknar man

IMG_6916

En av sjöarna ner på Sydön, overkligt vackert

IMG_7079

Jag var trots allt glad efter målgång på Challenge Wanaka

Efter tre riktigt bra månader på NZ var det dags att flytta vidare, tänkte mig hemåt Europa på något sätt och efter missen på Lanzarote Ironman förra året har jag velat göra den igen så det blev en bra kompromiss att åka hem till Europa men ändå vara nere i värmen. Värsta med NZ och Australien är ju att det är så evigt långt borta så att resa allt på en dag pallade jag inte, en vilovecka i Dubai planerades därför in. Det blev riktigt bra och jag fick verkligen se och uppleva hur det var att vara triathlet i Dubai, cykling kl 5 på morgonen i öknen är ju liksom standard där.

DCIM103GOPRO

Skäggig för att smälta in i Dubai

DCIM104GOPRO

Cykling i Dubais öknen

Nästa stopp blev alltså Kanarieöarna, efter en kortare visit på Fuerteventura och Playitas så flyttade jag in i mitt lilla hus på Lanzarote där jag spenderade de sista 6 veckorna av min resa, detta följt utav tävlingen i Lördags där jag kom på 20:e plats lite missnöjd, efter en riktig dålig cykling, då mitt mål var topp-15 men det märks att det går åt rätt håll i allafall.

DCIM105GOPRO

Lanzarotes kust är inte bara stränder

DCIM104GOPRO

En av Lanzarotes hösta punkter ovanför Haria

Nu är jag alltså hemma i Sverige för första gången (utom mellanlandningen på plattan i April) på 8 månader känns skönt men ovant. Nu först är det dags för en genomgång av kroppen på Access Rehab, var ett tag sedan sist men det har känts bra hela resan men man vill ju ha klartecken på att man är good to go liksom för i helgen ska jag köra Utö Swimrun, kommer bli kul men kallt…brrrrr!

/Marcus

Raceraport Lanzarote

Var ska man börja… vi gör så att jag börjar med att berätta hur sjukt härligt det är att få springa de sista 500 meterna innan målgång, vifta med armen och visa upp att man har tillräckligt många armband på armen för att få gå i mål men också för att få publiken att haja till att där är en kille som ska gå i mål och hejar lite extra….hur man tar de där sista stegen in i mål och bara tänker hur skönt det är att det är över….  det är värt allt!

När det känns tungt så är det ju så lätt att bedöma att bryta är det bästa, man överväger hur det är tillochmed farligt att fortsätta, skaderisk osv…  speciellt om man vet att man är i kanonform men man inte fått fram det då är det lätt att tänka att man ska spara sig och köra en ny IM om några veckor…. men så länge jag kan springa så vill jag gå i mål det bara är så, kommer alltid vilja det!

För så var det igår, efter en okej simning, första varvet var super låg på fötter säker 90% lätt men på något sätt tappade jag gruppen vid varvningen på land och det byttes till att jag simmade 90% solo det andra varvet, att det sedan blåst upp mer till det varvet gör ju inte saken bättre, men ändå nöjd med simmet :)

Cyklingen började super, effekten stämde, jag åt och drack enligt plan, fick hålla igen lite tillockmed och allt var frid och fröjd. Jag gnällde lite på folk som dånade förbi mig i den sjukliga motvinden men jag höll mig enligt plan. Men vid ca 11 mil så försvann mycket av trycket i benen, visst jag gick om väldigt många på ”rakan” hem mot Carmen med mitt dischjul och högprofil men det var liksom inte samma tryck. Min tanke då jag inte alls kände mig trött var att då kommer jag ju kunna bränna av maran på under 3 timmar om jag pressat så här lite watt, men det skulle visa sig att så var inte fallet. Kom in efter cyklen på sämre tid, givetvis eftersom det var storm, men också med sämre snitteffekt än förra året, den ska jag säga är inte rolig när man tränart heltid i 8 månader, har liksom gjort 6 timmars träningsrundor med den effekten!!

Löpet då, jag var ju trots allt pigg och glad, trodde jag hade en ubermara på gång men ack så fel jag hade…. allt jag tänkte på var att bryta, leta efter en ny IM snart och visa mig själv och all vad jag verkligen går för, men jag joggade på iallfall, folket som satt längs banan borde få medaljer allihopa det gör så sjukt mkt att få hejarropp och applåder, när jag såg att jag inte var så evigt långt efter en del andra proffs och snabba AG-athleter och att det flesta faktist såg ut att lida mer än jag så körde jag på. Började gå om några och tänkte jag kör på så länge det håller, led och slet men det gick ändå framåt, slutade titta på gps-klockan ganska tidigt och gick på känsla. Den hårda vinden hade verkligen tagit ut sin rätt på många, jag klättrade till 14:e plats i proffsklassen och till en 20:e plats totalt så det var verkligen värt att mala på.

Jag kan ha verkat lite nere och missnöjd i går men jag är nöjd, ville vara topp-15 overall och/eller topp-10 bland proffsen och det var ju ganska nära men när man liksom vet att man har 25 watt mer och några min bättre löp så känns det så snöpligt att man var så nära, en sak är om jag hade kommit 100:e plats då vet man inte hur det känns men nu var jag ju typ där men ändå inte.

Och Ja jag vet att det kommer fler tävlingar och det ser jag fram emot och jag kanske lyckas då men ja gille verkligen lyckas riktigt bra nu bara!

Jag är i bra form, jag är evigt starkare än för 6 månader sedan så jag vet att det snart släpper!

Tack för allas stöd både före och efter racet, sådant gör att det är roligt att hålla på och fortsätta :)

/Marcus

Ironman Lanzarote 2015

Ja då var det dags igen, Ironaman Lanzarote, det är ju andra gången jag startar här. Förra gången var inte rolig alls, jag simmade på 58 min men hade aldrig något flyt, var sjukt otaggad i starten så jag fick brottas och fightas i typ 1000 meter. Sedan pressade jag på bra på cyklingen, lite för bra, första halvan mycket hårdare och tappade lite power på andra halvan men ändå okej tid, 5:23 tror jag. Sedan borde jag klivit av typ  …. började okej…den första kilometern iallfall sedan var det tufft, gick, joggade om vartannat, tror jag hade 3:45 på löpet som jag trodde jag skulle göra på 3:10 men jag gick i mål en erfarenhet rikare, eller två, kör inte en halvironman på Mallorca veckan förre och cykla inte över din förmåga!!

Så vad är annorlunda i år då? många saker, jag är mycket starkare, jag är verkligen mycket mer genomtränad, jag har redan kört en IM i år, jag simmar bättre, jag har bättre solbränna…. osv…

Jag tänker mig att jag kommer simma något snabbare, cykeln typ samma, ngn min snabbare kanske men det kommer då vara kontrollerat och inom min kapacitet, sedan hoppas jag på stordåd på löpet men vi får se, 9-10 timmar är en lång tidsperiod mycket kan hända.

Lite special med IM Lanza är att alla startar samtidigt, men vi proffs har 15-10 meter försprång på stranden, det gör dock att vi står nästan i vattnet vilket gör att vi inte får med oss någon fart ut i vattnet, det får tex det sjukt taggade AG-triathleterna som maxar 20 meter löp och fullkomligt flyger fram, sedan så är det ju duktiga simmare också de som står långt fram så det gäller att jag kommer i snabbt och undan för dem för att sedan kunna hitta ett par snabba fötter att lägga mig på.

Man kan säga att det som ska ändras på simmet är att jag ska vara på alerten i starten och framför allt pressa på allt vad jag har inte mes-simma, samma sak i den Australienska varvningen, dvs man springer upp på land 20 meter, och när man springer från simmet till T2 jag måste springa lite fortare, inte masa mig fram som jag brukar göra. Där har jag flera minuter :)

Sedan då, cyklingen här på Lanza är en envarvsbana, dvs 18 mil i en loop, den har allt, sjukliga motvindssträckor, klättringar, slätåkning och tekniska svängar. Det är inte direkt en bana för ”klättrare” utan för starka cyklister då klättringarna faktist är mer kraftiga motlut med motvind i.

DCIM104GOPRO

“vändpunkten” på Mirador del Rio, sedan är det utför :)

Jag kommer först och främst hålla koll på min effekt, men känns det dåligt så måste jag ju lita på känslan och ta det lite lugnare. Men det borde kunna gå att trycka på ordentligt och pga att jag borde vara så pass genomtränad borde jag klara av att gå på lite hårdare i backarna utan att ta för mycket stryk av det.

Jag kör med disc och högprofil, jajajag vet att det blåser massa och att det är massa höjdmeter men det är snabbare punkt!

Profil

Cykelbaneprofilen, mycket uppför :)

IMG_0303

Zipp 808 fram och discus bak, snabbt och snyggt!

Cyklingen har jag alltså inte så mycket att ändra på mer än att jag ska orka hålla effekten ända in till T2.

Men det blir sista tävlingen på min gamla Avelo-cykel, den borde kanske ha bytts ut länge nu men den har varit mig trogen på sjukligt många träninsmil och några riktigt bra tävlingar, jag känner dock att jag är bra tillräckligt bra nu för att kunna “axla” en riktig tempocykel, “stay tuned” för min uppdatering av cykel om någon vecka 😉

Löpet sedan då? Jag är så taggad på att komma dit så ni anar inte, jag önskarönskar att jag skött mig på cykeln och jag har en bra dag, då kommer det bli magi!!

Det är en trevarvsbana, det första varvet är långt så när man kommer tebax för varvning så har man kutat en halvmara och det kommer jag att försöka göra ganska fort, sedan 2 kortare varv som bara går i stan längst strandpromenaden, vilket innebär massa öldrickande publik som får en att skynda sig fram till mål.

2014-05-17 20.50.33

Bild från löpet förra året, inte så bra steg, inte så bra känsla!

Målet sedan, 50 meter från där man fått vända 2 ggr så får man äntligen springa rakt fram mellan sargerna hela vägen förbi läktarna och i den grymma målportal som är speciell för Im Lanza kommer bli så sjukt bra känsla!

Det som är kul med Lanza tillskillnad från alla andra Im-racen är att man får ta med sig anhöriga över mållinjen, jag vet att jag varit lite kluven i den frågan förut men asså det är himla kul, det är ju bara de sista 50 meterna så man stör ingen som ska varva, vilket var fallet förra året när varvande atleter fick klättra över barn, hundar och rolatorer. Det tillåts heller inte för proffsen. Men det är riktigt trevligt, atleterna älskar det (de flesta) publiken är i total extas när folk släpar med sig gammelfarmor, alla barnen, familjens hund osv… och det blir en riktigt trevlig och familjär tillställning över det hela :)

Så i morgon kl 8:00 Svensk tid så går starten och jag hoppas jag kommer i mål mellan 17-18 då är det lagom för er att korka upp en pava bubbel och skåla för mig, det vet ni att jag kommer göra i allfall :)

Jag har startnummer 20 och man kan följa mig och oss andra som tävlar på www.ironman.com

/Marcus

Vad händer egentligen…kommer jag hem någon gång eller?

Nu har jag varit på Lanzarote i lite över en månad, flög en jättekonstig sträcka från Dubai men eftersom flygbolagen inte kan bestämma sig hur mycket det ska kosta att ta med cykel så blev det bästa att flyga hela vägen med Norwegian via Oslo, alltså 8 timmar till Oslo sedan 5 timmar ner till Fuerteventura och betalade bara 390 kr för cykeln,  jag var alltså först en vecka först på Playitas innan jag åkte över till min ö, Lanzarote.

En sak som kändes lite märkligt var att nästan framme i norden så fick vi veta att det var dimma över Oslo och att vi måste ”nödlanda” för att fylla på mer bränsle så att vi skulle kunna cirkulera över flygplatsen så till min fasa sa de att vi skulle ner på Arlanda, exakt då kände jag att jag inte alls var redo att åka hem, jag behövde några veckor till. Vi landade på ett grått Arlanda och jag var livrädd för att det skulle bli något fel så vi skulle få kliva av och så, jag ville ju bara till solen igen. Men allt gick bra och vi stod på plattan i kanske 10 min innan vi lyfte igen. Så jag har faktiskt varit i Sverige sedan jag åkte i September om än bara i ett flygplan.

Det jag verkligen gillar med Lanzarote jämfört med andra öar här är att det är en utvecklad ö, det finns affärer och restauranger i nästan alla byar på ön och ”huvudstaden” Arrecife är liksom en riktig stad, man kan promenera runt där och det är inte bara turister överallt.

Jag bor i ett litet hus i en by som heter Tinajo, för er som varit här så är det den byn som ligger innan man kör den långa nedförsbacken till stan La Santa, det är alltså mitt på Ironmanbanan kan man säga. Litet hus med kök och altan och utsikt över havet och det ”ingår” en liten hund också jag kan även plocka jordgubbar i mitt trädgårdsland  :)

DCIM104GOPRO

Mitt trädgårdsland

DCIM104GOPRO

Min altan och min hund

Ön är ju inte så stor så man kör lätt över till Arrecife eller Porto del Carmen om man vill handla eller simma på Ironmanbanan, givetvis finns det affärer och hav på denna sidan också men då det nästan alltid blåser mer från väst så blir det mer vågor på denna sidan, varför man åker till Arrecif och handlar är mer för att det är stora riktigt billiga matafärer. Spansk färsk kycklingfilé typ 50 kr/kg eller spansk röd paprika 25 kr/kg, sjukt bra matpriser här.

DCIM104GOPRO

Min häst

DCIM104GOPRO

Simning på La Santa

Träningen flyter på och funkar riktigt bra, efter vilan i Dubai var det bara att ösa några veckor igen så det var skönt att komma igång. Största skillnaden här jämfört med t.ex. Nya Zeeland är ju att det går att kuta utanför vägarna, det finns mängder av trails över kullarna och genom lavaöknen om jag sprang 90% platt på NZ och i Dubai så är det desto lättare att få höjdmeter här.

I skrivandets stund så sitter jag på min altan med en kaffe, runt kl 10 ska jag rulla 90 min på cykeln sedan ska jag försöka köra ner till stranden på sydspetsen av ön där ska de finaste stränderna finnas. Man märker att toppningen har börjat kan man säga, nästan ingen mängd alls utan mest kortare pass och massa vila.

Nästa vecka ska jag skriva ett inlägg om tävlingen och hur det kommer gå och ni ska även få en recap på min 8 månader:)

/Marcus

Kort Race report, eftersom det är så väldigt stressigt att vara proffs på Lanza….

I går så gjorde jag om inte årsdebut men i alla fall europeisk årsdebut då jag tävlade i Vulcano triathlon här på Lanzarote, tävlingen firade sin 31:a tävling och givetvis fans det någon gubbe som tävlat typ alla race han hade gjort 25 st, bara att ha varit på Lanza 25 gånger är ju typ stort, bara att göra en sak 25 gånger är mycket tycker jag.

Olympisk distans, dvs. 1500 meter sim, 40 km cykel och sedan 10 km löp.

Tävlingen skulle starta kl 10, men eftersom det tydligen tar lite längre än 31 år att få till ett smidigt incheckningssystem så var den lite förskjuten, starten var underbart spansk med lite folk som sprang på stranden vid sidan om och folk som var flera meter framför bojarna. Men tror inte några av dem hade något med toppstriden att göra ändå. Jag la mig med flit mitt i för att få bli slagen och få kriga ordentligt, starten på Ironman om 3 veckor kommer nämligen vara tillsammans med all åldersklasser dvs det kommer vara sjukt många som är världsmästare på att simma fort 200-300 meter sedan typ stanna. Så det kommer bli 200 meter brottning innan man kan få lite fritt vatten. Som proffs är man ju bortskämd med att få starta före alla andra i en liten mysig grupp, men här är det alla direkt. Det kan ju gynna mig också då det finns många riktigt duktiga amatörer som simmar jättebra = fler bra fötter för mig att ligga på.

Tror jag hade 20 min någonting på simmet, vilket jag är nöjd med, kände att jag avancerade hela tiden och var pigg, alla simmetrarna i vinter kanske inte varit förgäves i alla fall. Sedan en lång uppförslöpning till växlingsområdet som var på innerplanen på 400-meters banan. Snabb växling, tror jag gick ut som ca 25e man. Planen var att ösa allt på cykeln då jag känner att det är där ja gjorde ha störst chans att ta ni på folk.

DCIM104GOPRO

Låååångt löp till T1=maxpuls

3 veckor med nästan 30 timmars träning kändes dock i benen, lite som att man inte vrida på kranen till varmvattnet helt, men dunkade ändå på bra tycker jag, inga världsmästar-watt men det var ju inte väntat men jag tog i alla fall in ca 10 placeringar. Banan gick på IM-banan med en 15 km lång stigning upp till en rondell för att sedan vända och köra samma väg tebax. Vad man märker tydligt på en sådan bana är att de flesta kan trycka på bra uppför men sedan rullar folk alldeles för mycket på nervägen. Jag rullade ju med träningshjul då mina diskus och 808:a kommer ner till ön nästa vecka så där skulle man väl haft någon min snabbare på den blåsiga bana.

Snabb växling och ut på milen som gick fram och tillbaka 2 gånger till byn La Santa som ligger typ 2,5 km bort, kändes bra trotts hård cykling men någon fart har jag ju inte så det var bara att trumma på i 3:50 fart typ, 38 min på löpet på en bana som faktiskt verkade vara 10 km. Sjukt varmt och underbart väder, som alltid på Lanza.

Nöjd trots blygsam placering som nr 18 av 354 startande.

/Marcus